Precis som varje jävla lördag...

Så ligger jag återigen här i sängen. Det är lördagmorgon. Klockan är halv åtta. Vilja vaknade klockan sex och Jonas gick upp med henne för att jag skulle få sova ut. 1,5 timme senare sitter hon på mig med dockan i ena handen och boken i den andra. Hon är på världens bästa humör. Som vanligt på lördagsmornar. Jag älskar henne, men jag vill inte att hon ska sitta där, just nu. Jag vill sova utan att bli väckt. Jag vill sova tills min kropp säger att det är dags att gå upp. Och min kropp säger alltid till mig att gå upp när hon hoppar på mig. Då känner den 1. Att jag måste kissa, helst för fem timmar sen. 2. Att jag måste äta, helst för fem timmar sen. 3. Att jag borde gå upp och hälla en stor iskall hink vatten över pappan i familjen, som precis som varje jävla lördag somnar om på soffan, så att världens gladaste lilla tjej hellre går in och väcker sin mamma. Precis som vanligt. Precis som varje jävla lördag. 

Kommentera här: