Spökhus?
Ner för trappan är det inga problem. Det går som en dans hela vägen in till toaletten. Jag behöver inte ens tända lampan i hallen. Tillbaka är det svårare. Det skiter det sig alltid på samma ställe, även fast jag försöker att gå långsamt med lugna steg. Ett... Två... Trefyrfem. Jag studsar med snabba steg förbi hörnet upp för trappan. Nu kan man inte längre se mig från fönstret i hallen.
Ville man nu stå och titta på mig från utsidan av hallfönstret så kan man ju göra det hela vägen till toaletten och hela vägen tillbaka fram till trappan, men det är så fort som jag sätter foten på första tredje trappsteget som kroppen skriker SKYNDA DIG UPP, SKYNDA SKYNDA SKYNDA!!! Varje gång. Alltid på samma ställe. Så länge jag kan minnas. Why?
Nej, jag vill inte ha svaret på den frågan.