I need you!

Jag googlar och googlar och känner att jag får bekräftelse på vad jag redan trott. Vi har fått ett kolikbarn. Jag googlar ännu mera och bestämmer mig för att det lättaste är att försöka utesluta att äta allt som kan bidra till att min lilla son får så ont i magen att han måste skrika sig igenom de första månaderna av sitt liv. Eller ja, allt kanske blir svårt då det säkert finns extremt mycket olika saker som kan bidra, beroende på vem man frågar. Men att utesluta det vanligaste känns som ett måste för att inte hela familjen ska gå sönder. Jag läste nyss ett inlägg från en mamma där hon beskrev dagarna med sitt kolikbarn som dagar då familjen försökte överleva, inte leva. Det är lite så det känns här också just nu. Vår familj består av skrik, hosta, bajs, kräks och snor. Det är tur att vi har en stadig grund att stå på, även om den ibland kan kännas aningen svajig när skriken inte går att trösta och sömnkontot inte har laddats med mer än tio minuter.

Jag älskar min familj mer än något annat i hela världen. Det finns inget jag är mer stolt över än att just vi är en familj. Men det är svårt att njuta av nuet när nuet är kaos. Det handlar om att hitta de där små sakerna som man kan glädjas över och leva på dem tills det blir lättare.

Ni som har erfarenhet av kolikbarn. Ge mig alla tips ni har. Vad har fungerat för er?
Har någon testat på akupunktur till exempel? Har läst att man kan ge barnet nån sked kamomillte eller Rooibos the utan krydda. Någon som testat det?

Vi bär honom i bärsjalen, och det tycker han om. Sempers magdroppar, magmassage och pysventilen har inte gett någon effekt mer än att jag blivit nerbajsad :)

Help!