Tatueringsförbannelsen
En jobbig tanke. Men tar ett förhållande verkligen slut bara för att just denna tjej förevigar kärlekens namn på någons kropp? Så kan det väl ändå inte vara? Orden har ekat i mitt huvud och jag funderar på om han kanske kan låta bli att tatuera in mitt namn och låta någon annan göra det i stället. Det kanske faktiskt är så att hon har något otalt med kärleksgudarna.
Sen tänker jag på vad en vän sa till mig när jag precis hade gift mig. ”Du vet att det första året som gift är värst, de flesta klara sig inte ens ett år.” Den kommentaren följdes senare upp av. ”Första året som småbarnsförälder är värst, de flesta separerar innan barnet har fyllt ett år.” Jag kombinerade därför första året som gift med mitt första år som småbarnsförälder. Nu har vi varit gifta i över två år och lillan i familjen fyller två i nov. Vi klarade det. Kan det därför vara så att vi klarar tatueringsförbannelsen också? Kan vi bryta hennes trend och bli det paret som inte separerar inom 1,5 år på grund av att hon tatuerat in mitt namn på min mans kropp?
Jag tror inte det, jag är helt säker.
( Peppar peppar ;) )
