Feberfredag.

Jag har fått tillbaka honom, om så bara för en stund. Inspelningsdagarna på slottet är över för denna gång, och vi kan börja försöka oss på någon slags vardag igen.
När vi är hemma alla tre utan krav på att göra någonting alls då är jag som allra lyckligast. De här dagarna skulle bli just så, lugna, sköna och kravlösa. Det blev inte riktigt så, men jag är ganska nöjd ändå. Bortsett från att Vilja har haft 40 graders feber sen natten mellan onsdag och torsdag. Samma visa varenda gång nya tänder är på väg. Denna gång värre än någonsin. Ju högre febern blir desto mammigare blir hon, och jag har svårt att göra någonting annat än att låta hennes varma febriga lilla kropp ligga tätt emot min. Hon gnyr ynkligt och smeker min arm, och jag önskar för allt i världen att jag kunde ta över hennes feber och smärtan som de kommande tänderna orsakar henne.