21 timmar.
Det var tillsammans med ett trött och snorigt barn som jag lämnade Stockholm i fredags. Efter att ha packat min beskärda del av alla kartonger (Läs: Jag får alltid packa i och upp allt. ) Så kände jag att jag som gravid i sjätte månaden med gott samvete kunde lämna över ansvaret till min fina man. Att han kommer spendera mer än halva den här dagen åt att vara bakis gör mig inget, så länge han inte kräks i nån låda.
Det trötta och snoriga barnet är fortfarande ett trött och snorigt barn, som nu har fått en extra trött mamma med ond hals. Att vi båda inleder flytten med förkylningar som antagligen bara är i startfasen, samtidigt som Jonas åker bort dagen efter flytten känns sådär lagom roligt. Jag får betala någon som kommer och underhåller Vilja medan jag packar upp och vilar, packar upp och vilar. Får jag bestämma så ska allt helst packas upp på en gång. Men jag tror att jag får ge mig på den fronten den här gången. Jag tycker att vi rensar ur varje gång vi flyttar, men ändå lyckas vi samla på oss så fruktansvärt mycket skit. Sånt som man inte vet vart man ska göra av, men ändå inte har någon lust att kasta.
21 timmar kvar till flytt. OMG!!