#Nofilter

Veckan började med att Vilja sov oroligt på grund av lite rethosta. För att lugna henne la jag mig bredvid henne och hon kröp snabbt upp och la sig på min arm. En minut senare hostade hon så att hon kräktes ner hela mig. Hostar man så att man kräks så får man naturligtvis vara hemma från föris även fast man i övrigt är pigg. 

Nu har hon varit hemma med en extremt trött och höggravid mamma i fem dagar.  Rethostan håller i sig och hennes humör är det värsta jag någonsin varit med om. Det enda ord som kommer ut ur hennes mun är min, nej och blä. Givetvis skriker hon ut dem med sin grammofonsröst. 

Så fort jag går på toa så följer hon med. Hon tar av sig blöjan och ska kissa på pottan, sen vägrar hon att sätta på sig en ny blöja. All mat som inte är glass eller välling är dessutom också blä. 

Att hon både är understimulerad och har ont i halsen förstår jag. Och jag känner mig som världens sämsta mamma som inte har ork att hålla igång på det sätter hon vill. Jag vill ju att hon ska hålla sig lugn så att hennes lilla hals ska bli bättre. 

Så avslutar vi hellweek med att pappan i familjen drar på sig feber och halsfluss. Allt på en gång. Två dagar kvar till BF. 

Känns inte som att oddsen är på min sida, så han stannar väl till jul, minst. 

Idag är en sådan dag då tårarna sprutar om vart annat. En sån dag där styrkan inte finns. En sån dag då allt känns skit. En riktig jävla skitdag är vad det är. 

Skit skit skit! 

Så är det farsdag också. Och är det något jag är så fruktansvärt tacksam över så är det att jag har världens underbaraste man som far till Vilja och snart även till Lilla L. Älskade Jonas, jag älskar dig mest av allt! ❤️