Lovsång
Dadlarna ligger i ugnen inlindade i bacon. En flaska alkoholfritt bubbel står på diskbänken och väntar på att hällas upp i ett stort vinglas. Jag firar ingenting, är egentligen inte ens sugen, men saknaden av lite vardagslyx har gnagit i mig länge nu. Precis som vardagslyxen att ringa en vän och ta en snabb fika på stan, ta en promenad tillsammans eller bara sitta bredvid varandra i soffan och glo på tv.
Jag saknar Stockholm, jag saknar mina vänner och jag saknar att ha alla möjligheter runt hörnet. Samtidigt så trivs jag så fruktansvärt bra i vårt hem, i vår underbart fina lägenhet. I Stockholm hade vi ett liv, men inget riktigt hem. Nu har vi ett riktigt hem, visserligen har vi väl ett liv också, men kanske inte på det sättet som jag hade önskat alla gånger. Jag vet att man inte kan få allt, åtminstone inte på en gång. Frågan är bara vad som är viktigast. Ett liv där vardagslyxen finns runt hörnet eller ett liv där kvadratmetrarna är så stora att vi tappar bort varandra.
"Jag stängde aldrig nånsin några dörrar, jag bara gick ut.
Och du fråga och jag svara,
"Det är klart att jag saknar en dag som förut".
För det kanske känns svårt när ljuset har släckts, vi är mitt i vår mörkaste tid.
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks, kan jag fortfarande höra ditt liv.
För man saknar sånt som man inte har, och man saknar allt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar. Man saknar inte sånt som man har."
- Lars Winnerbäck
P.S "Jag firar ingenting" blev visst ett firande ändå. Älskade vän, vad jag är glad för din skull. <3