Och hon är inte ens två...
Hon fyller båda nävarna med kritor och kastar dem över hela vardagsrummet. Jag blir ignorerad när jag ber henne att plocka upp dem. Jag ber henne om och om igen. Tillslut tittar hon på mig, och under tystnad backar hon in i sovrummet och stänger dörrarna framför sig.
Efter en stund kommer hon ut igen. Framför sig kör hon sin rosa kundvagn och i den sitter hennes två små dockor. Hon tittar inte på mig förrän hon återigen hör mig säga att hon ska plocka upp kritorna. Så fort ja öppnar munnen skriker hon NEEEEEEEEEJ!!!!!!!!
Nu sover hon fridfullt i stora sängen. Huvudet på kudden, nappen i munnen och snuttefilten under näsan.
Kritorna ligger fortfarande utspridda över hela golvet, och jag tänker inte plocka upp dem.
