Förväntansfull och livrädd.

Jag är förväntansfull och livrädd på samma gång. Jag längtar efter honom, samtidigt som jag är så fruktansvärt nervös över hur livet kommer bli när han är här. Jag vill veta vilken dag han kommer, hur lång han är, hur mycket han väger, hur han ser ut. Men rädslan över att den trötthet jag känner nu kommer bli så mycket värre när han väl är här gör mig smått panikslagen. Jag kommer inte kunna ligga i soffan hela dagarna med honom i famnen. Det är helt annorlunda nu. Det finns en annan liten människa som också kommer vara helt beroende av mig. En liten människa som kommer vilja leka, mysa, busa, äta mat, gå till badhuset och biblioteket. En liten människa som förhoppningsvis kommer tycka att det är superspännande med en lillebror, men som vissa dagar också kommer att tycka att det är pest och pina. Jag är livrädd för att hon ska känna sig åsidosatt. Att den lilla människan som jag älskar mer än allt annat på jorden ska tror att hennes mamma inte älskar henne lika mycket som förut. Att någon annan har tagit hennes plats. Och jag är livrädd för att jag inte ska ha tid att ge den nya lilla människan lika mycket närhet som han förtjänar.

Jag vet att jag inte är den första människan i världens som blir tvåbarnsmamma, som inte har familjen på samma gata, i samma stad eller en man som inte jobbar nio till fem. Och jag vet att det kommer gå bra, att det kommer vara ett helvete ibland, att jag kommer känna mig som världens sämsta mamma, att jag kommer känna mig som världens sämsta fru, att jag kommer känns mig fruktansvärt värdelös ibland. Men som sagt, jag är ju inte den första människan som blir tvåbarnsmamma. Det finns ju faktiskt mammor som har ännu fler barn, som varken har familj eller far närvarande i huvud taget, och de fixar det ju. Så då gör väl jag också det. Eller hur?!

Och förresten så är jag så jävla imponerad över dessa kvinnor. Så fruktansvärt jävla imponerad.
1 Malin:

skriven

Jag var också livrädd men det gick hur bra som helst. Jag sa åt alla att hälsa på Vincent först och sedan Vilma (samma sak när Vilton kom). Jag ammade och hade Vincent på andra sidan som fick hjälpa till. Eller hjälpa och hjälpa...haha.. Och grejen är ju det att bebisen sover mer än Vilja så du kommer få massor med tid att lägga på henne. Men du, mina tips är inte nå bra för du är världens bästa mamma!! Du fixar det!!❤

Svar: Tack fina. Vilja kommer nog också vilja hjälpa till och amma ;) <3
Mikaela Bergström

2 Leila:

skriven

Känner igen alla dina tankar- jag är också rädd. Rädd att inte räcka till. Samtidigt som jag längtar att lillasyster kommer, att få min kropp tillbaka och därmed också ork - för redan nu känner jag mig begränsad som mamma till Aron.

Det kommer att bli bra . Det kommer även bli helt fantastiskt.

Svar: Ja, det kommer bli bra. Det kommer bli fantastiskt! :)Ska bli spännande att se när lillasyster kommer, och vad hon får för namn. Har ni lyckats få ihop någon liten lista än? När är hon beräknad? Hon kanske redan kommit? :)
Mikaela Bergström

Kommentera här: