Förväntansfull och livrädd.
Jag vet att jag inte är den första människan i världens som blir tvåbarnsmamma, som inte har familjen på samma gata, i samma stad eller en man som inte jobbar nio till fem. Och jag vet att det kommer gå bra, att det kommer vara ett helvete ibland, att jag kommer känna mig som världens sämsta mamma, att jag kommer känna mig som världens sämsta fru, att jag kommer känns mig fruktansvärt värdelös ibland. Men som sagt, jag är ju inte den första människan som blir tvåbarnsmamma. Det finns ju faktiskt mammor som har ännu fler barn, som varken har familj eller far närvarande i huvud taget, och de fixar det ju. Så då gör väl jag också det. Eller hur?!
Och förresten så är jag så jävla imponerad över dessa kvinnor. Så fruktansvärt jävla imponerad.
skriven
Jag var också livrädd men det gick hur bra som helst. Jag sa åt alla att hälsa på Vincent först och sedan Vilma (samma sak när Vilton kom). Jag ammade och hade Vincent på andra sidan som fick hjälpa till. Eller hjälpa och hjälpa...haha.. Och grejen är ju det att bebisen sover mer än Vilja så du kommer få massor med tid att lägga på henne. Men du, mina tips är inte nå bra för du är världens bästa mamma!! Du fixar det!!❤