25 days.
”Ät en apelsin” Ja men okej då, jag kan väl äta en apelsin då. Skulle nu förlossningen sätta igång om två timmar så tror jag ändå att det är för att han faktiskt är klar, att han är redo att komma ut som det sätter igång, inte för att han är extremt sugen på apelsin och bara måste komma ut lite tidigare. Och det är hallonbladstet som jag hinkar i mig varje dag, inte kommer det sätta igång någon förlossning heller, även fast jag fick ett varnande finger när jag köpte det på hälsokosten. Däremot hoppas jag att det ska hjälpa kroppen med andra saker som det sägs vara bra för.
Det här är sista gången som jag är gravid. Jag vill inte ha fler barn. Säger hon nu ja tänker nu, men nej. Jag försöker säga åt mig själv att njuta de sista dagarna. Mina sista (förhoppningsvis max 25) dagar som flickmamma, som mamma i en familj på tre, mina sista dagar som gravid. Men det är svårt. Även de stunder då jag får tillfälle att vila, då ögonen är så trötta att de svider i dem, så kan jag inte riktigt slappna av. Och framförallt kan jag inte njuta. När det sparkar vilt i magen då njuter jag. Den häftiga känslan av att ha någon som växer i mig, som jag inte kan se, bara känna, den känslan. Den vill jag minnas. Men det är också den känslan som får mig att känna att jag fått nog nu. För det är riktigt trångt nu. Det känns som att jag ska spricka när som helst. Så jag tror faktiskt att han är klar nu. Och vet ni, ni behöver INTE fråga om han har kommit, för när han har det så lovar jag att berätta det för er så fort jag kan.
25, 25 days. That's too much, that's too much!
