#Nofilter

Jag vet inte hur många gånger jag har satt mig ner och börjat skriva på ett inlägg de senaste två veckorna. Alla inlägg har börjat på olika sätt, och inget har blivit färdigskrivet. Inläggen har handlat om allt från tröttheten som kommer tillsammans med tvåbarnschocken, rädslor, det dåliga samvetet och en hel del kärleksförklaringar till min familj. Vad detta inlägg ska handla om vet jag egentligen inte. Jag vill nog bara tala om att jag lever. Att allt rullar på. Att varje dag är fylld med kaos, för lite sömn, skrik och panik, stökiga golv, jobbiga dagar och galna nätter, men också så jäkla mycket lycka och kärlek. Nu är vi fyra. Familjen är fulltalig.

 

Jag har så himla mycket jag vill skriva om och berätta för er. Stoltheten när Vilja vet att hon fyller två år på torsdag och att hon vet vart hjärtat sitter. Paniken när brösten helt plötsligt inte blir överfyllda med mjölk mellan amningarna, och ännu mer panik över att Louie inte har skaffat sig ett ordentligt matschema att gå efter. Han äter lite när han känner för det… Lyckan över att se hur fin Vilja är mot sin lillebror, och rädslan när hon inte alls är lika fin mot sin lillebror. Ångesten över att inte räcka till åt båda. Hjälplösheten när Louie skriker och skriker och ingenting hjälper mot den onda magen. Stressen över att få vardagen att gå ihop när Jonas börjar jobba igen. Och svårigheten att undvika att bli kissad på varenda gång jag byter blöja på Louie…