#Nofilter

Kära läsare.

Vi är framme i Los Angeles och från och med nu kommer denna blogg bli en lite mer av en berättande blogg i stället för en känsloblogg. Det blir alltså lite mer vardagssnack i stället för skrik&panik-inlägg, även om det med all säkerhet kommer att komma ett och annat sånt också ;)

Vi är nu inne på dag två, men det känns som att vi aldrig har lämnat stället. Allt är som vanligt. Allt är underbart. Det är bara inte riktigt lika varmt som sist, inte än.

Vilja ligger i sin säng. Det är tyst, så jag hoppas att hon har somnat. Vi har varit ute på en två timmars promenad med en liten avstickare in på Beverly Center. Det är extremt svårt att hålla i pengarna i detta land. Det finns så fruktansvärt mycket fint att köpa. Vi har redan gått lös på både Pottery Barn & HM. Dessvärre har ett av mina favoritshoppingställen The Childerns Place flyttat. Kanske tur i oturen då jag spenderade en hel del på det stället sist vi var här.

 

Resan hit gick relativt smärtfritt. Jag och Vilja började vår resa redan klockan 09.00 i onsdags, då vi åkte från Fagersta. Jonas mötte oss på Arlanda och såg till så att vi kom av tåget, då SJ-konduktören inte var särskilt tillmötesgående. Incheckningen gick toppen och när vi väl kom på planet så visade det sig att det fanns EN ledig plats på planet, och den hamnade på vår rad. I den stunden hade jag inte kunnat bli lyckligare. Så med tre säten till oss tre började vi får flygresa på elva timmar. Vilja sov en hel del, jag lyckades sova lite och Jonas tittade på film nästan hela vägen. Allt var (förutom att det var trångt som tusan) frid och fröjd fram tills vi landade. Åksjukan som vi klarat oss ifrån både i bilen och på tåget gick inte längre att komma ifrån… Vilja och en hel hög med andra barn kräktes och vi föräldrar försökte behålla lugnet och torka upp allt så smidigt som möjligt.

Väl framme i lägenheten började vi packa upp det viktigaste innan vi gick och köpte mat. Precis som förra året så lyxade vi till det med att handla på Whole Foods. Världens bästa matbutik. Vid 22 hoppade vi i säng alla tre och somnade bumns. 05.00 vaknade vi och var relativt pigga alla tre. Gårdagen blev alltså en riktigt lång dag.

 

Vi började med att gå till lekparken på andra sidan vägen. Det dröjde inte lång stund innan både Vilja och jag fått varsin ny kompis. En mamma och son från Finland som också var här på grund av mannens jobb. På eftermiddagen blev det shopping och på kvällen middag på favoritrestaurangen The Cheescake Factory. Det är inte bara cheescakes som är underbara, maten är också riktigt god.

 

Efter det blev det kväller. Vid fyra vaknade vi av en otröstlig Vilja med magknip. I drygt en timme skrek hon som om någon stack knivar i henne. Paniken man känner när man inte kan göra något för sitt barn. Som tur var gick det över och vi kunde somna om igen alla tre. En timme senare vaknar jag för första gången i mitt liv av att jag tokgråter. Jag drömmer om morfar. Han är på väg till himlen och han vill ta med sig Vilja. Jag säger att han inte får det, hon måste stanna hos mig. Det är okej för morfar, men han måste åka. Jag skriker och skriker på morfar att han inte ska gå, men han måste. Sen vaknar jag, lite chockad över att jag gråter värre i verkligheten än i drömmen. Tårarna torkas och jag lyckas somna om ingen. Vid halv åtta blir jag väckt av en liten solstråle som är redo att börja en ny dag här i L.A. Ingen jetlag här inte.

Vi hörs snart igen, så slipper ni läsa en bok varje gång jag uppdaterar ;)