#Nofilter

Hon gnyr och sprattlar. Att det blir ännu en natt med dålig sömn är jag beredd på, att hon gnyr för att hon är varm som ett element är jag inte lika beredd på. 

Jag trippar ner för trappan. Det luktar nybakat bröd från bakmaskinen på hela nedre våningen. Flaskan med flytande Ipren är slut, kanske kan jag få ut lite i alla fall. Jag får fram en klick som nästan täcker en tesked, men det är i alla fall tillräckligt för att hon ska sova lugnt i några timmar till.

Vi vaknar en timme innan klockan och hon är återigen kokhet. Om 30 minuter börjar vår nästan 18 långa resa, varav 1 timme är i bil, 2 på ett tåg och 11 på ett flyg. Resten är väntetid lite här och där. 

Jag såg inte fram emot flygresan innan, och jag ser verkligen inte fram emot den nu. En febrig liten tjej och två mardrömmar om flygkrasch, och det var innan senaste flygolyckan.

Förhoppningsvis går allt bra. Även om resan med säkerhet kommer bli riktigt gnällig så är det inte långt kvar innan vi är framme i soliga L.A.