#Nofilter

Ibland rinner tårar helt utan andledning och ibland rinner det för att allt på riktigt känns så jävla jobbigt. Idag är en sån dag då allt på riktigt känns så jävla jobbigt. Jag känner mig trött, ledsen och svag. Om en stund kommer Vilja vakna efter sin middaglur och återigen undra vart pappa är. Han var ju här när hon somnade.
Det gör ont i hela mig när hon går runt och ropar och letar. Det är svårt att förklara för någon som 1,5 år att pappa kommer hem i morgon eller om en vecka, eller om tio dagar. Vi får i alla fall vara glada över att han faktiskt kommer hem. Men ibland önskar jag bara att kunde ha ett vanligt jävla nio till femjobb. För det är inte alltid det lättaste att känna sig som en gift ensamstående småbarnsmorsa. I alla fall inte idag. Kanske i morgon.