#Nofilter

Känslan av att kliva av på perrongen på Stockholm central och veta att det är näst sista gången som jag kliver av där och kan kalla det att komma hem, kändes oerhörd vemodigt, nästan så att jag brast ut i gråt. Som tur var går jag fortfarande med raska steg och kom snabbt in på centralstationen, där det som vanligt var ett myller av människor. Vemodet försvann på en sekund och kom inte tillbaka förrän jag stoppade in nycklarna i ytterdörren och klev in i vår lägenhet igen efter tre månader. Jag möttes av en doft som inte alls var som den skulle. Det var mina möbler, men ändå inte riktigt mitt hem. Den kvarlämnade soyan gav mig ett gott skratt då det varit en forskare från Japan som bott i vår lägenhet när vi var borta. De har spenderat mer tid i vår lägenhet än vad vi själva faktiskt har gjort. Så det är väl inte så konstigt att det doftar mer som deras hem än som mitt.

Och nu ska allt som vi precis packat upp, packas ner igen. Sen hoppas jag verkligen att det inte blir något mer flyttande på många år framöver. För det fanns en tid då jag älskade att flytta, packa ner och packa upp. Tyvärr är den tiden förbi. Antar att den försvann när antalet flyttlådor översteg två ikeakassar med kläder, en låda porslin och en säng...


Sundbyberg – Örebro – Hallstahammar – Fagersta – Åvestbo – Västanfors – Ängelsberg – Morsjön – Högdalen – Årsta – Hornstull – Årsta – Alvik – Karlaplan – Gullmarsplan – Rissne – Liljeholmen/Nybohovsbacken 34 – Liljeholmen/Nybohovsbacken 36 – Liljeholmen/Ingenjörsvägen – Västerås.

Som sagt, tror vi flyttat färdigt nu för ett tag fram över.