En midsommarnatts dröm.
Klockan är fyra på morgonen. Elden har förvandlats till glöd och befinner man sig någonstans i närheten av Barken i Söderbärke så kan man höra stämmorna från tre glada midsommarfirare. Jag vågar lova att det inte var det vackraste någon hört, men vi sjöng och spelade med glädje. Jag, Hanna och Hannas pappa. Vi var inte de enda som hade firat midsommar den dagen, men vi va några av de få som fortfarande var vakna. Ett dopp från bryggan och vi hade antagligen kunnat pricka av alla måsten på listan över vad som gör ett perfekt midsommarfirande. Jag minns inte hur kvällen var i övrigt, eller hur morgonen började, jag minns bara där och då. Ett av mina absoluta favorit midsommarminnen.
Det kommer nog dröja några år innan jag kommer att fira midsommar på det sättet igen. I Dalarna, vid en sjö, vid en eld, med en gitarr, till klockan fyra på morgonen.
Men så länge jag får fira midsommar tillsammans med dessa två och pyret i magen, så är jag mer än nöjd.
För de gör mig lycklig enda in i själen.
