En man och en hiss.
Jag håller på att gå sönder, av på mitten, delad i tusen bitar. Jag älskar Västerås. Vår lägenhet är helt underbar och jag har aldrig känt mig så hemma. MEN, det finns ingen hiss. Varje dag släpar jag barnvagnen, Vilja, diverse tillbehör, mig själv och kulan på magen upp och ner för den där jävla trappan. Släng på några kilo iver att få i ordning allt här hemma så fort som möjligt också. Idag har jag erkänt mig besegrad. Jag ger upp.
Min första vecka som Västeråsare har givit mig sol i massor, lekparkelek, strandbad, tusentals raggare, stora glassar, badkarsbad, en sne tv, uppslagen tå, felborrade hål, felkonstruerade möbler, en utebliven soffa, för små rullgardiner osv osv. Allt som jag har gett mig på, som inte inneburit att vila och ta det lungt, har gått åt skogen. Och då menar jag verkligen allt. Inget jag gör blir rätt, så jag antar att någon förösker tala om för mig att det inte är så bra att klättra på stolar, borra upp tv-apparater på väggarna och packa upp 100 lådor i mitt tillstånd. Det gör mig galen. Hade jag fått bestämma hade det varit ett färdigt hem redan när vi flyttade in.
Men som sagt, veckan har bjudit på en hel drös med fina stunder. Och jag ångrar inte för en sekund att vi flyttade hit. Jag älskar Västerås, Bästerås. Just nu saknas det bara två saker, min man och en hiss.
Min första vecka som Västeråsare har givit mig sol i massor, lekparkelek, strandbad, tusentals raggare, stora glassar, badkarsbad, en sne tv, uppslagen tå, felborrade hål, felkonstruerade möbler, en utebliven soffa, för små rullgardiner osv osv. Allt som jag har gett mig på, som inte inneburit att vila och ta det lungt, har gått åt skogen. Och då menar jag verkligen allt. Inget jag gör blir rätt, så jag antar att någon förösker tala om för mig att det inte är så bra att klättra på stolar, borra upp tv-apparater på väggarna och packa upp 100 lådor i mitt tillstånd. Det gör mig galen. Hade jag fått bestämma hade det varit ett färdigt hem redan när vi flyttade in.
Men som sagt, veckan har bjudit på en hel drös med fina stunder. Och jag ångrar inte för en sekund att vi flyttade hit. Jag älskar Västerås, Bästerås. Just nu saknas det bara två saker, min man och en hiss.
