Vi ses snart igen...
Dagens lunch bestod av broccolisoppa. För varje gång jag svalde ner den varma soppan ropade den,”vi ses snart igen” innan den försvann ner i magen. Det känns som att jag bara går och väntar på att den ska slå till på mig med, vinterkräksjukan. Min kropp känns svag. Hela jag är svag.
Rent mat- och träningsmässigt är jag dessutom inne i en riktig svacka just nu. Jag känner ingen som helst motivation och jag letar febrilt efter känslorna jag hade efter första veckan med VV. Jag tillåter mig att gå på mina egna ursäkter, jag äter godis fast jag vet att det är dumt och jag låter bli att träna, fast jag vet att jag skulle orka om jag bara gick dit. Förutom idag, idag tror jag faktiskt inte att jag skulle orka. Idag skulle minsta ansträngning antagligen få mig att ramla ihop i en hög på golvet.
Vilja piggar upp med pussar blandat med snor och dregel. Känns också underbart så här i kräktider. Bara hon slipper kräksjukan, bara hon slipper!
skriven
Kämpa på Mickis. Nästan alla som börjar med någon form av diet upplever den sortens svacka du beskriver. Jag hade min vecka 3 och 4 men sen kommer motivationen tillbaka. Men under denna period så kan man antingen bita ihop och köra utan motivation eller köra lite "damage kontroll" genom att låta sig slarva lite men inte falera totalt och på så sätt få ett så litet bakslag som möjligt. Jag valde metod två. det gick jätte bra, gick upp lite efter den perioden men det försvann igen direkt när jag skötte mig och motivationen kom tillbaka. Slå inte ner på dig själv när en vecka blir sämre än du hoppats på. Ibland blir det bara så och då får man göra det bästa av det hela. Du ska se att nästa vecka är du back on track igen! :) (och när man känner att hela familjen är påväg att bli sjuk inkl en sjäv så får man ändå prioritera det, då kan kilona vänta lite ;) )