Jag hör varenda nål som faller.
Jonas är på grabbfest och Vilja har återigen somnat om igen efter timmar med hopp och studs i sängen. Grannen spelar GTA på så hög volym att jag har lust att kasta in en stor sten genom hans fönster. Jag hatar honom just nu. Mina sömnproblem blir inte bättre av varken högljudda grannar eller att vara ensam hemma med en vild ettåring.
Tankar om att jag går och lägger mig försent har flugit runt i huvudet. Kanske skulle det kunna vara en bidragande orsak till att jag inte kan somna ordentligt. Jag har liksom missat sömntåget. Att det skulle varit för mycket choklad och för lite träning som varit orsaken har nu bevisat sig vara felaktigt. Så tidigare ikväll tänkte jag ta chansen och krypa ner i sängen så fort tröttheten slog till, vilket den gjorde precis när Vilja vaknade. Hon blev genast nöjd över att få sällskap, men myset förvandlades snabbt till någon slags intelåtamammasova-lek. Kanske hade jag somnat annars… Jag får göra ett nytt försök en annan gång. Just nu är tröttheten som bortblåst och förutom ljudet från grannens tv-spel så hörs bara min kurrande mage som har vaknat till liv.