#Nofilter

Igår satt Vilja redo i vagnen när jag hämtade henne. Det var en trött och gosig tjej som ville följa med hem.

Lämningarna har också blivit svårare och svårare. Det är fortfarande inga tårar, men det tar lite längre tid, och kramarna blir lite längre varje morgon. Svårt är väl egentligen fel ordval, men det är inte lika enkelt som de var de första dagarna när allt var nytt och spännande. Hon börjar väl sakta inse att detta inte bara är en rolig grej som hon ska göra lite då och då. Hon är i alla fall glad på dagarna och är fortfarande glad när vi pratar om förskolan hemma, så jag känner mig lugn. Även om det tar emot att lämna henne när hon krampaktigt håller sig kvar runt min hals.

Igår gick vi som sagt in i vecka 30, och jag startade  i och med det en liten tävling här på bloggen. Gå gärna in och gissa vad ni tror. Jag passade även på att rensa bland Viljas gamla kläder, lägga undan sånt som lillebror inte ska ha, och plocka ut det som han får ärva. Rensade ut en garderob så att han fick en egen. Passade såklart på att köpa lite nytt också när jag ändå var igång. Jag börjar längta riktigt mycket nu. Jag har inte tänkt så mycket på graviditeten i huvudtaget innan. Det har inte funnits tid på samma sätt som det gjorde första gången. Men nu när det börjar närma sig så kommer längtan mer och mer för varje dag som går. 

Jag har börjat på listan över vad som ska packas med i bb-väskan. Något som känns extremt mycket lättare den här gången, eftersom att jag vet vad jag önskar att jag hade haft förra gången. Förlossningsbrevet ska jag också börja fnula på. Kommer nog i stort sett se ut som sist, med några få ändringar. Att jag redan hängt på förlossningen här i Västerås gör att jag redan känner mig ganska trygg inför vad som komma skall. Även om jag försöker att inte tänka så mycket på förlossningen. Det får gå som det går, precis som allt annat.