#Nofilter

Det är sällan det blir exakt som man har tänkt sig. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt att jag säger att det faktiskt aldrig blir som man tänkt sig. Oftast blir det kanske bra ändå, och ibland kan det kännas som ett jävla helvete att saker och ting inte bara kan få vara enkla.

Gårdagen var en stor dag. Ett nytt kapitel i familjen Bergströms liv. Vår lilla tjej hade sin första dag på förskolan. Och hon var så stolt när hon stod i köket, färdigklädd med docka och handväska i högsta hugg.

Men den lugna sköna morgonen som jag hade planerat började med en ny blödning och ett nytt besök på förlossningen. Orden som jag hoppats på att få höra från doktorn kom inte, och jag blev i stället inlagd på kvinnokliniken för observation. Det är antagligen ingen fara, men de tror inte att jag vilar på riktigt när jag är hemma, vilket visserligen kan vara sant… Så även fast sjukhusmiljöer är något jag helst undviker så är jag glad över att de tar det säkra före det osäkra. Jag var beredd på en natt, men har precis blivit beordrad att stanna en natt till.

Att inte vara hemma hos min lilla tjej när hon börjat detta nya kapitel i sitt liv är så fruktansvärt jobbigt. Jag vill bara vara hemma och pussa på henne och berätta hur stolt jag är över henne och hur mycket jag älskar henne.

Tiden står stilla.
Och det är jävligt dumt att lyssna på Lars Winnerbäck när man ligger ensam på ett sjukhus...