Kanske, kanske inte.
Fram tills nu har denna graviditet känns tusen gånger lättare än min första. Trots värme och en galen 1,5 åring har jag i alla fall känt mig lugn. Med en vecka kvar av andra trimestern har nu min annars väldigt lugna bebis blivit helt vild i magen. Är det en Vilde?
Han håller igång från tidig morgon till sen kväll och är alltid vaken när det är dags att kissa på nätterna. Något som känns som starten på en magkatarr irriterar, brösten värker, benen har växtvärk, det är svårt att hitta en skön positon att sova i, och det där med att somna i huvudtaget är inte alls lika lätt som det brukar vara.
En helt ny fas av graviditeten är alltså inledd. Den jobbiga fasen. Den fasen då det är svårt att njuta av någonting. Fasen då den extrema tröttheten förvandlas till en omöjlighet att stänga ögonen när huvudet väl lägger sig på kudden.
Och så var det där med namnet. Vi har ett namn som vi gillar. Ett namn som jag har gillat sen den dagen då en vän berättade att det var hennes favoritnamn. I och med det har jag nog inte vågat fastna för det till hundra procent. Namnet är på något sätt hennes. Och jag väntar fortfarande på att det där självklara namnet ska dyka upp, kanske har vi det redan, kanske inte.
En helt ny fas av graviditeten är alltså inledd. Den jobbiga fasen. Den fasen då det är svårt att njuta av någonting. Fasen då den extrema tröttheten förvandlas till en omöjlighet att stänga ögonen när huvudet väl lägger sig på kudden.
Och så var det där med namnet. Vi har ett namn som vi gillar. Ett namn som jag har gillat sen den dagen då en vän berättade att det var hennes favoritnamn. I och med det har jag nog inte vågat fastna för det till hundra procent. Namnet är på något sätt hennes. Och jag väntar fortfarande på att det där självklara namnet ska dyka upp, kanske har vi det redan, kanske inte.